GENUS OCH LEDARSKAP

1. Hanna Kuster säger, i artikeln ”KVINNLIG CHEF: UPPSKATTAT MEN SÄLLSYNT” (Gaudeamus 2015-03-26) att traditionellt kvinnliga egenskaper, såsom empati, lyhördhet är egenskaper som arbetare ofta uppskattar hos sina chefer. Detta skulle innebära att många skulle uppskatta att ha en kvinnlig chef. En manlig chef, med sina typiska manliga egenskaper som bestämdhet och att han är målinriktad är å andra sidan vad som klassas som en bra chef. Kuster påstår alltså att många uppskattar kvinnliga egenskaper hos sin chef, men att när man talar om en bra chef så är det ofta de manliga egenskaperna som lyfts upp. Kuster framhåller vidare att hon, när hon tittade på diskursen gällande kvinnor på ledande poster inom näringslivet, så var den generella uppfattningen att kvinnor inte blev chefer eftersom de föder barn. Om det beror på att kvinnor pga. barnafödandet inte vill vara chefer, eller om man inte vill anställda kvinnliga chefer, eftersom risken finns att de kommer föda barn, framgår inte. Om det beror på att man inte vill anställa kvinnliga chefer, då det finns en risk att de kommer föda barn, kan jag personligen tycka att man lika gärna kan argumentera för att männen, papporna också kommer vara hemma och föräldralediga med barnen. Kanske behövs det göra en förändring där, införa fler obligatoriska pappadagar, så att inte kvinnan kan diskrimineras för att hon eventuellt kommer vara hemma med barnet, då båda könen kommer vara det. Enligt Kuster kan det alltså vara de traditionella könsstereotyperna, att kvinnan tar ansvar för hem och barn, och mannen försörjer, som sätter käppar i hjulet för de kvinnliga cheferna.

Att detta skulle vara fallet, instämmer Ellen Landberg med, i artikeln ”Var femte kvinnlig chef könsdiskriminerad” (SvD, 2014-05-07), skriven av Sebastian Orre. Hon påstår att det inte går att ha ett chefsjobb på hög nivå och samtidigt ta hand om familj och hem fullt ut. Då det är kvinnan som traditionellt sett anses ha rollen som den som har ansvar för hem och familj så betyder det alltså att hon inte kommer kunna ha ett chefsjobb på högsta nivå. 

Någonting annat som Kuster lyfter upp är idéen som finns i samhället om att kvinnan inte vill bli chef, eftersom hon väljer fel utbildningar. Detta säger dock utvecklingschefen Catharina Modalh Nilsson emot, i Monica Östermarks artikel ”Kvinnor mest utbildade-männen får toppjobb” (Svt, 2013-08-02). Modahl Nilsson påpekar att det är fler män än kvinnor som söker till högskolan, och att det även är fler kvinnor än män som tar examen. Hon presenterar dock ingen anledning till varför kvinnor är underrepresenterade inom chefspositionerna. 

2. I artikeln ”Ingen skillnad på manligt och kvinnligt ledarskap” (DN, 2014-05-20) lyfts en dansk studie upp, som visar att det inte finns några skillnader mellan manligt och kvinnligt ledarskap. Kluster lyfte ju tidigare upp att hon genom sin forskning fått fram att många anställda föredrog chefer med kvinnliga egenskaper, medan manliga egenskaper ofta framställdes som de bästa. Enligt den danska undersökningen visar det sig dock att kvinnor var lika tydliga i sitt ledarskap och i besluten som män. I artikeln påstår dock Peter Horn att kvinnor ofta tillskrivs klassiska kvinnliga egenskaper som ledare, såsom att de är mjuka etc, men han fortsätter med att säga att denna skillnad inte finns. 

Klara Regnö instämmer i detta i artikeln ”Nej, kvinnligt ledarskap finns inte”, skriven av Calle Fleur (chef.se 2014-06-11). Hon menar att kvinnor tillskrivs vissa egenskaper, men att i verkliga livet är skillnaden mellan kvinnor och män som ledare obetydligt. Medan vissa menar på att kvinnor  fokuserar mer på personliga relationer än män, att kvinnliga ledare har fler konflikter än manliga, säger Regnö istället att många kvinnliga enhetschefer inom t.ex. vård och omsorg har lika stort ansvar som vissa VD:ar. Kraven som ställs på dem är mycket höga, och om de misslyckas är det större chans att de ses som misslyckade chefer, och i sin tur att kvinnliga chefer inte kan åstadkomma saker lika bra som manliga chefer. Inom t.ex. vård och omsorgen, som är kvinnodominerat, ofta har sämre förutsättningar och arbetsvillkor än andra organisationer, vilket bidrar till att de kvinnliga cheferna påverkas.  Regnö fortsätter att säga att de organisationer som är kvinnodominerade och har kvinnliga ledare är strukturerade på ett annat sätt än de mansdominerade, vilket kan leda till att deras ledarstilar uppfattas som olika. 

Om kvinnor och män har olika ledarstilar tror jag inte det beror på att man föds med olika egenskaper, utan att kvinnor och män har blivit uppfostrade på olika sätt. Killar får lära sig att man ska vara tuffa, och ta för sig, vilket speglar den manliga chefen i vuxen ålder, och kvinnor att man ska vara omtänksamma och inte synas för mycket, vilket då skulle kunna spegla den kvinnliga chefen. Det har ju dock visat sig att det inte finns någon skillnad mellan manliga och kvinnliga ledare, men den skillnad som man eventuellt kan se mellan män och kvinnor i samhället i övrigt, tror jag också beror mycket på olika uppfostran och på normerna för könen, snarare än att man som man är på ett visst sätt, och att man som kvinna är på ett annat sätt. 

ANNONSER, SÖKER DE EN LEDARE ELLER CHEF?

Annons: läkarchef radiologi, NU-sjukvården 

Ska vara intresserad av förändringsarbete, och av att leda i en tid av förändring. Ska ha förmåga att inspirera, leda och utveckla medarbetare. Det är viktigt att du har god samarbetsförmåga, är tydlig i din kommunikation, och har ett prestigelöst förhållningssätt. 

Chefskap är en position som man blir tillsatt på, och eftersom de söker just någon som ska vara läkarchef. Dock anser jag att många av de egenskaper och förmågor som eftersökes i annonsen stämmer in på det som en ledare ska ha. Att inspirera är t.ex. en typisk ledaregenskap. Att leda är kanske mer en chefsegenskap, där man styr sin personal i en förutbestämd riktning. Att utveckla medarbetare är däremot en ledaregenskap, eftersom ledare gärna har fokus individen och hens utveckling, och följer upp genom att ge feedback till de som blir ledda. God samarbetsförmåga syftar också på en ledare, eftersom chefen gärna styr där ledaren istället försöker kommunicera med sina medarbetare och de som blir ledda, hur ska vi göra det här, hur ska vi komma framåt etc. Ett prestigelöst förhållningssätt kan också syfta till en ledare, eftersom en chef är mer fokuserad på att göra saker rätt, och styr med hård hand, medan en chef fokuserar på att göra rätt saker, viktiga saker. 

Allt som allt skulle jag säga att personen de söker är till största del en ledare, dock med inslag av chefsegenskaper. 

Annons: analyschef, Kronofogden

Ska vara utåtriktad, mycket god förmåga att uttrycka sig i tal och text, vara bra på att argumentera men samtidigt vara lyhörd. Ska gilla att arbeta i både med och motvind. Vill utvecklas själv, samt förbättra verksamheten. 

Många av dessa egenskaper som söks skulle kunna passa in på både en ledare och en chef. Att vara utåtriktad och argumentera känns som både ledarskap och chefsegenskaper, medan att vara lyhörd känns som en typisk ledaregenskap, eftersom det handlar om att man ska lyssna på sina medarbetare, kunna kommunicera och fatta gemensamma beslut. En vilja att utvecklas själv skulle kunna stämma in på en ledare, eftersom ledare gärna vill att individen och gruppen utvecklas, genom att hen kommer med feedback etc. Dock kanske ledare mest fokuserar på att de som blir ledda ska utvecklas, men å andra sidare känns det som att en ledare skulle vilja att även hen själv utvecklades, för att kunna vara en så bra ledare som möjligt. Att gilla att arbeta i både med och motvind kännetecknar kanske framförallt en ledare, eftersom en ledare är vad som behövs i tuffa situationer, där elakartade problem uppstår, medan en chef fungerar bra i medvind, eftersom de kan lösa snälla problem. Dock inte sagt att varken en ledare eller chef kanske gillar att arbeta i motvind, men om en som situation uppstår är det en ledare och inte en chef som krävs. 

Precis som ovan anser jag att man här kanske söker både chef och ledare, men att här är chefegenskaperna lite mer dominanta än ledaregenskaperna! 

CHEF ELLER LEDARE

Lärare ska ju vara chefer som är ledare, eftersom de ska fokusera på mål, på delaktighet, på feedback, på att lyssna, på att se en och ens kompetenser och att hjälpa relationer lika mycket som de ska planera och genomföra, fatta beslut etc. Dock känns det ibland som att vissa lärare inte bryr sig om individen bakom resultatet, utan bara vill att resultatet ska bli så bra som möjligt. Dock så brukar de allra flesta lärare se till att skapa en relation mellan de själva och eleven, vilket gör att det blir ledarskap snarare än bara en position, men vissa lärare känns det som att jag inte får den kontakten med. Lärare generellt utövar ändå rätt mycket ledarskap och det känns som att de allra flesta är bra ledare. 

När jag jobbade på NÄL hade jag en chef som hade starkt chefskap och inte ledarskap. Hon lyckades inte få förtroende från hennes medarbetare, och det kändes att de andra som jobbade på avdelningen ansåg att hennes chefposition var just en position, att hon inte var en av dem, utan att  hon bara hade blivit tilldelad en titel. De klagade ofta på att hon inte lyssnade på arbetarna, inte tog deras problem på allvar utan ”stod över” de andra. Att lyssna och engagera och agera trovärdigt är tre saker som en ledare lyckas med, men som hon som chef inte gjorde. Detta gjorde att jag ansåg att hennes ledarskap var minimalt, och hennes chefskap stort. 

Överlag anser jag att chefer oftare utövar chefskap än ledarskap, eftersom de ofta blir tillsatta på en position av t.ex. en styrelse och ofta inte hamnar på chefplatsen för att arbetarna har förtroende för hen. 

LEDARSTILAR DEL II

Uppgifter:

Att fundera över/prata med kompis och skriv ner i loggboken:

1. När har ledarskap inneburit en positiv relation för dig och när det varit en negativ relation

Bra ledarskap är när en ledare lyssnar och är demokratisk. Med de flesta lärare har deras ledarskap inneburit en positiv relation för mig, jag har känt att jag har kunnat prata med dem och att de har lyssnat på mig och tagit till sig mina åsikter. De allra flesta ledare som jag gillar har en demokratisk ledarstil med en auktoritär touch, vilket har gjort att alla får säga vad de tycker, men så brukar ändå ledaren bestämma vad hen anser vara bäst, vilket jag uppskattar. 

Jag hade en chef som inte var en bra ledare, hon var inte demokratisk och hon brydde sig inte så mycket om vad alla andra gjorde- en typsik låt-gå ledare. Dock förväntade hon sig bra resultat på arbetet. Det som påverkade mig var att alla hennes anställda tyckte så illa om mig. När de diskuterade henne med mig, och klagade på henne inför mig, gjorde det att jag blev mindre motiverad att utföra uppgifterna hon gav mig (jag tänkte ofta, varför ska jag lyssna på dig om du aldrig lyssnar på dina anställda), och det bidrog till en negativ relation.  

2. Exempel på vardagssituationer där du utsätts för ledarskap och när du själv eventuellt utsätter andra för ditt ledarskap. 

I skolan av lärare, när de säger vad jag ska göra, hemma när mina föräldrar säger vad jag ska göra. I t.ex. grupparbeten i skolan utsätter jag alltid andra för mitt ledarskap, jag gillar att leda, har alltid tydliga åsikter och mål och är bra på att strukturera upp, vilket jag tror gör att folk lyssnar på mig. Jag märker ju aldrig ut mig själv som en formell ledare, men jag brukar alltid bli en informell ledare. 

3. Exempel på när ledare som du haft kontakt med pekar ut en riktning, mål med verksamheten - vilka mål?

I skolan händer detta ofta, när t.ex. lärare säger ”i slutet av terminen ska vi ha hunnit med det här och det här” vilket ju är en riktning som vi blir pekade mot, de presenterar ett mål som vi ska jobba mot. Eller som när jag jobbade inom vården ”vid slutet av dagen ska vi ha hunnit göra det här med de här patienterna”. Detta var ju dock ett mer kortsiktigt mål än skolexemplet. Jag personligen gillar när ledare pekar ut och påminner en om målen man jobbar mot, det gör att det man gör känns meningsfullt. I skolsituationer är det speciellt viktigt att en lärare påminner en om målen, då det är såpass långsiktiga mål som man annars lätt glömmer bort. Det viktigaste tycker jag är att en ledare har ett mål, eller hjälper en att sätta mål. Utan mål blir iallafall jag väldigt omotiverad och tycker att allt arbete känns meningslöst. 

4. Exempel på några verksamheter som är styrda av idéer eller tydliga regler som inte kräver ett ledarskap. Vad är det som styr?

Inom sport. Om vi t.ex. ska spela volleyboll behöver vi ingen direkt ledare, det räcker att vi kan reglerna för att vi ska kunna spela. Vi blir alltså styrda av dessa regler. Dock behöver vi ju antagligen någon som delar upp lagen, så denna person skulle man ju kunna tänka sig är en ledare. Inom politiken kan man tänka sig att man blir styrd av idéer, snarare än av en ledare. Ett politiskt parti har ju visserligen ofta en ledare, men de hålls ju ändå samman och ”styrs” indirekt av en idé som de delar, som att t.ex. Sverigedemokraterna styrs av tanken på att minska invandring (obs på att detta kanske inte är världens mest välgrundade exempel!!) och att de kanske inte hade behövt en ledare för att hålla samman, utan att själva idén som blir ett mål, och en riktning som medlemmarna rör sig mot och kommer sträva efter. 

LEDARSTILAR

1. Finns det situationer där:

1. Auktoritärt ledarskap passar bättre än andra ledarstilar? Ja, i kritiska situationer, som t.ex. under krig kan det behövas att någon tar ansvar. Det funkar inte alltid med en demokratisk omröstning när snabba beslut ska fattas. Som i filmen med myrorna, om inte ledarmyran hade agerat hade de antagligen inte hunnit rädda myran.

B) Demokratisk ledarskap passar bättre än andra ledarstilar? Detta är det ledarskap som passar  i de flesta situationer, när man ska fatta beslut i grupper. Om man låter alla få säga vad de tycker minskar det risken för ovilja och att folk känner sig trampade på, samt gör att man uppskattar ledaren, tillskillnad från när ledaren kör över en- då man istället kan känna sig missnöjd med ledaren, vilket kan leda till att man inte vill lyssna på ledaren. 

C) Låt Gå ledarskap passar bättre än andra ledarstilar? Om man vill lära gruppen att ta eget ansvar och att komma på egna idéer kan man ha en låt gå-ledarstil. Om man som lärare t.ex. vill att en grupp elever ska komma på en idé själva och jobba självständigt, och vara kreativa utan att läraren ska hjälpa till är det passande att dra sig tillbaka, att vara en ”låt gå”-ledare. På så sätt lär sig gruppen att jobba utan ledare och tänka självständigt. 

2. Fundera på formella ledare som du haft genom åren. Kan vara föräldrar, idrotts/föreningsledare, lärare, rektorer, chefer på jobb mm. Beskriv och tolka några av dem enligt teorierna kring demokratisk, auktoritär, låt-gå, uppgiftsorienterad och personorienterad.

Min sommarjobbschef var väldigt uppgiftsorienterad. Hon ville att vi skulle få så bra resultat som möjligt, att alla kunder skulle bli nöjda. När en av mina kollegor hade personliga problem struntade hon dock i detta, och skällde ut honom för att inte presterade på topp och gjorde ett halvhjärtat arbete. Detta gör att hon inte var personorienterad. Hon hade trots detta en väldigt ”låt-gå”-stil, vi fick aldrig veta vad vi skulle göra, utan vi delades upp i områden och sedan fick vi jobba med det vi ansåg vara nödvändigt. Dock var resultatet från vårt arbete väldigt viktigt, vilket kanske inte är utmärkande från en låt-gå-ledare?  Det känns som att de kanske inte bryr sig så mycket om resultatet. 

Jag hade en lärare i grundskolan som hade en väldigt auktoritär ledarstil. Hon styrde verkligen med järnhand, och det var sällan vi blev tillfrågade om någonting som rörde oss. Hon hade dock inte ett uppgiftsorienterat fokus, utan ett personorienterat, det gjorde inte så mycket om vi inte presterade bra, det viktiga var att vi mådde bra. Man kan ju annars tänka sig att en auktoritär ledare skulle ha ett uppgiftsorienterat fokus, eftersom jag tror att många tror att det är lättare att få ett bra resultat med en sådan ledarstil. Dock anser jag att det är bättre med en demokratisk ledarstil, för om de som blir ledda får bestämma själva gör det att man blir mer motiverad, mer villig att arbeta och får bättre resultat. 

 3. Fundera på de gruppsammanhang där du ingått. Kan vara familjen, kompisgäng, klasser, föreningar mfl. Antagligen har det där funnits informella ledare. Beskriv någon av dem och på vilka sätt hon/han varit informell ledare och hur det har tagit sig uttryck, påverkat stämning, resultat mm. Vilka egenskaper tror du har gjort henne/honom till informell ledare? Jag har haft en informell ledare i ett kompisgäng, som var väldigt auktoritär. I ett kompisgäng brukar de informella ledarna väl annars ofta ha en demokratisk ledarstil, eftersom man är på samma nivå, ingen är i en beroendeställning till den andra, utan det är kompisar som pratar med kompisar. Denna ledare var dock tvungen att få sin vilja igenom, och om någon inte lyssnade uteslöt han denna tills personen lyssnade på honom igen. Detta påverkade stämningen i gruppen, eftersom man alltid kände sig pressad att hålla med honom. Dessutom gjorde denna auktoritära ledarstil, som tidigare nämnt, att man skapade illvilja för personen, och att jag gillade honom mindre och mindre. Jag tror faktumet att vi var en ny grupp, och ingen kände varandra var det som gjorde att han blev en ledare. Medan vi andra var mer försiktiga, och fortfarande i första FIRO-fasen tog han kommandot innan vi hade hunnit reagera. Dessutom hade han alltid väldigt starka åsikter, vilket gjorde att det var lättare att hålla med honom och att vika sig, än att stå upp för sin egen åsikt. 

LEDARSKAPSTESTER

 Flest A - Härligt, du skulle bli en bra chef!

on quiz: TEST: Passar du som chef?

Du skulle faktiskt inte bara bli en bra chef - utan en fantastisk en! En chef behöver vara bra på att delegera, motivera, inspirera, lösa konflikter och kommunicera. Du har förstått det och är bra på det. Om du var chef skulle du vara tydlig med vilka mål och visioner som finns och vilka riktlinjer dina medarbetare ska jobba mot - vilket är precis hur en bra ledare ska vara.

Vill du bli chef så fortsätt att jobba på dina mindre starka sidor och glöm inte att berätta om dina ambitioner för dina chefer, gör ett bra jobb och visa att du kan ta ansvar så är du snart där!

Bestämda Bertil – Den auktoritära ledarskapsstilen

Den bestämda ledaren vet alltid bäst och vill alltid ha sista ordet. Han vet vad som ska göras, när det ska göras och vilka beslut som ska fattas och han ger sällan utrymme för diskussion eller förslag.

Det militära är ett område där det bestämda ledarskapet passar bra, likaså i situationer som kräver snabba beslut eller där gruppen inte är tillräckligt erfaren. Andra situationer som ger det bestämda ledarskapet en fördel är när gruppen saknar gemensamma mål, en tydlig rollfördelning eller om de har en begränsad förmåga att samarbeta.

Den betämda ledaren kan dock få svårt att motivera sina gruppmedlemmar och ansvaret fördelas inte på ett effektivt sätt. Initiativrikedomen kan bli mindre och medarbetarna kommer sällan med egna förslag då det blir svårt att sätta sig emot en sådan ledare.

Jag tycker att båda testerna stämde bra in på mig. Jag känner igen mig vääldigt mycket i den auktoritära ledarskapsstilen, i t.ex. grupparbeten blir det ofta att jag pressar på för att få igenom min egen åsikt, eftersom jag känner att jag ofta faktiskt vet bäst, har bäst koll på. I grupparbeten blir det dessutom ofta så att gruppen är väldigt splittrad, inte jobbar mot samma mål etc, och då tycker jag det kan vara skönt att ta tag i gruppen och säga "nu gör vi såhär" Jag är väldigt rak på sak, och ärlig, och har nog lite problem när det gäller att ta hänsyn till andra människors känslor. Detta är ju kanske inte den bästa ledarstilen, men å andra sidan känns det som att gruppen kommer framåt med sitt arbete när jag har den här ledarstilen. Fast denna ledarstil kanske tyvärr bidrar till att folk inte känner sig sedda, blir sårade och överkörda, och, som det står ovan, att gruppmedlemmarna inte känner sig motiverade. Det blir dessutom också att jag helst vill göra saker själv, eftersom jag vill ha koll och känner att jag vet bäst. 

Jag tror dock att jag skulle kunna bli en bra chef, om jag bara jobbade med att ta hänsyn till andras åsikter och känslor. Jag gillar att leda, jag får arbetet att gå framåt, jag är ansvarstagande och känner att jag faktiskt är rätt duktig på ledande. Dock kan jag bli irriterad om saker inte går i mitt tempo, om folk inte genast förstår vad jag menar. Mer respekt för andra tror jag skulle kunna ge mig en bättre ledarstil. 

GROUPTHINK

* Leta upp och beskriv kort något exempel via Internet på "Group Think" utöver de som beskrivs i länkarna i detta inlägg 

Jag tänker att ett exempel på groupthink skulle kunna vara situationen där Titanic hade för få livbåtar, och utomstående påpekade för de som utformade båten och bestämde vad som skulle vara med på båten att det borde finnas tillräckligt många livbåtar för alla. Denna grupp ansåg då inte att det var nödvändigt med livbåtar till alla, eftersom Titanic var osänkbart. Detta är ett tydligt exempel på hur medlemmarna i gruppen, som utformade Titanic och alla delar hade ett mycket likt synsätt och inte ifrågasatte sitt beslut att ha för få livbåtar. 

* Forskaren Michael Rosander menar att detta kan förekomma i alla grupper vid vissa förutsättningar? Hur kan det komma sig?

Groupthink kan förekomma i alla arbetsgrupper, då det grundar sig i att det är viktigt för medlemmarna att vara en del av gruppen. Om man har en grupp som medlemmarna gärna vill tillhöra, och en grupp som känner sig pressad eller stressad av olika omständigheter kan detta bidra till ett groupthink, då medlemmarna är väldigt homogena och dessutom så stressade att de inte tänker igenom beslut/andra saker ordentligt. Även om gruppen arbetar tillsammans utan en utomstående som ser processen och arbetet kan detta leda till att gruppen inte uppfattar fel, då deras synsätt är lika. Detta, att medlemmarna får för lika synsätt, en press på sig och inte en utomstående som kollar hur det går för gruppen, kan uppstå i alla grupper, idrottslag som lärarteam. 

* Vad kan man göra för att undvika grupptänkande, enligt Rosander.

Enligt Rosander kan groupthink stoppas om en utomstående får delta och komma in under processen och bara inte i slutet, så att det finns någon som ser saker gruppen inte gör och som kan se frågan/uppgiften från ett annat perspektiv. Man kan även utse någon i gruppen vars uppgift är att vara ”djävulens advokat”, att söka fel och brister i gruppens arbete. Om en person fått den rollen så kanske man lyssnar lättare på den, än om någon tar på sig rollen utan att ha blivit tilldelad den, då kan den personen uppfattas som jobbig eller riskera att bli utesluten.

* Vad tror du/ni: Kan groupthink i vissa situationer vara positivt eller är det alltid av ondo?

Jag håller med Rosander om att groupthink kan vara bra då det gör att gruppen tar snabba beslut, eftersom de har samma synsätt. Det kan alltså vara en fördel med ett groupthink om det är t.ex. en läkargrupp som ska besluta om akuta operationer, eftersom de då har ont om tid till förfogande. Å andra sidan kommer dessa beslut inte bli speciellt nyanserade, eftersom de antagligen inte har ifrågasatts av gruppmedlemmarna. Detta kan leda till katastrofala konsekvenser, då ingen har tagit hänsyn till vissa aspekter som kanske behövts ta hänsyn till. Så även om det finns positiva aspekter med groupthink kommer kanske även dessa aspekter leda till någonting negativt, som att de snabba besluten man kan ta inte blir genomtänkta. Därför är groupthink i det stora hela av ondo. Dock behöver ju självklart inte möjligheten att fatta snabba beslut leda till någonting negativt, utan det kan självklart komma positiva aspekter av det, men besluten blir nog ofta påskyndade och inte så genomtänkta.

*Har du själv erfarenheter från Group think i något sammanhang? Är grupptryck samma sak?

Grupptryck är inte riktigt samma sak, eftersom groupthink, enligt Rosander är att, gruppen har för lika synsätt och att det inte handlar om att man inte vill se saker från olika perspektiv utan man inte ser behovet av det, inte har möjligheten att se olika perspektiv. Grupptryck anser jag är att medlemmarna i grupper inte nödvändigtvis tycker som resten av gruppen, utan faktiskt har andra åsikter, men inte vågar säga dessa utan håller med gruppen för att bli accepterad, eller att medlemmarna blir pressade/övertalade av majoriteten av gruppen att göra någonting mot sin vilja. Jag har nog inte riktigt upplevt groupthink, eftersom jag inte varit med i en grupp som har så lika synsätt att man inte ser andra alternativ etc. Jag tänker dock att det blir lätt i grupparbeten att man är så stressade och att man jobbar så mycket mot samma mål att man tar förhastade beslut och inte ser andra sidor av saker. Speciellt om det inte finns lärare som tittar in i gruppen, hjälper till, visar andra synvinklar etc. Dock har jag inte upplevt detta av speciellt hög grad, då jag ofta känner att man inte har samma synsätt i en grupp när olika individer i t.ex. en klass blir indelad av en lärare. Grupptryck har jag iallafall upplevt, att man blir pressad av resten av gruppens åsikter och på så vis ändrar sin egen. Jag upplever att detta finns i kompisgäng och i klasser. 

Å andra sidan kanske groupthink och grupptryck är rätt likt varandra, för i groupthink kan det finnas skeptiker, men som inte säger vad de tycker pga av att de t.ex. inte vågar, inte vill bli uteslutna av gruppen, som i exemplet med raketen som skickades upp. 

*Egna tankar, frågeställningar och reflektioner om grupptänkande.

Jag tänker att man kan koppla ihop gränsteorin med groupthink, eftersom en stor del av groupthink grundar sig i att medlemmarna är homogena. Detta innebär att gränserna mellan individerna är mycket tunna och att gränsen mot omvärlden är tjock. Groupthink kan alltså motsvara grupper med för mycket närhet, då alla medlemmar har samma synsätt och det inte finns en acceptans mot någon som kommer utanför och försöker ifrågasätta, se andra alternativ i gruppen. 

Jag funderar på skillnaden mellan groupthink och grupptryck, jag tror att jag förstår vad skillnaden är, men jag tycker det är lite oklart.